Sveriges ekonomiska politik
Svensk politik | |
Riksdagspartier | |
---|---|
Centerpartiet (C) | |
Kristdemokraterna (KD) | |
Liberalerna (L) | |
Miljöpartiet (MP) | |
Moderaterna (M) | |
Socialdemokraterna (S) | |
Sverigedemokraterna (SD) | |
Vänsterpartiet (V) | |
Historik och val | |
| |
Politikområden | |
Alkoholpolitik | |
Arbetsmarknadspolitik | |
Bostadspolitik | |
Ekonomisk politik | |
Asyl- och invandringspolitik | |
Jordbrukspolitik | |
Kulturpolitik | |
Kärnkraftspolitik | |
Sjukvårdspolitik | |
Utbildningspolitik | |
Utrikespolitik | |
Massmedia | |
Svensk press | |
Television i Sverige |
Sveriges ekonomiska politik är den ekonomiska politik Sverige för. Sverige har en finansminister som ansvarar för Finansdepartementet.[1]
Sverige har en egen valuta, den svenska kronan och en oberoende centralbank, Sveriges Riksbank, med målet att upprätthålla ett fast penningvärde.
Landets ekonomiska politik kan uppdelas i arbetsmarknadspolitik, finanspolitik, fördelningspolitik, penningpolitik och tillväxtpolitik.[2]
Historik
Den amerikanske journalisten Marquis W. Childs skrev 1936 boken Sweden: the Middle Way, "om en säregen skandinavisk monarki där de sociala krafterna föreföll harmoniskt balanserade."[3] Den ekonomiska politiken runt världen tenderade då att antingen totalitär i form av planekonomi, eller en i det närmaste ren marknadsekonomi. Läsarna imponerades av hur välfärdsstaten fungerade, och hur en socialistisk regering kunde arbeta tillsammans med kapitalister som Wallenberg. Boken spelade en roll i den växande kritiken kring Roosevelts The New Deal. I New York Times skrev John Chamberlain exempelvis:[3]
” | Sveriges medelväg mellan ekonomisk individualism och kollektivism är utformad så att den ökar produktionen och sänker kostnader och priser, medan New Deal:s ’socialism’ fungerar i motsatt riktning. Den amerikanska nya given är ett experiment i socialiseringen av förluster, och den tenderar att föra kapitalismen ännu längre på vägen till monopolbildning, med alla dess hemskheter. | „ |
Roosevelt sände samma år folk för att specialstudera den svenska modellen.[3]
Bland kända svenska finansministrar från 1900-talet finns bland andra socialdemokraterna Ernst Wigforss och Gunnar Sträng. Vid en folkomröstning 2003 sa svenska folket nej till Euro.
Se även
- Folkomröstningen om införande av euron i Sverige 2003
- Sveriges riksbank#Historia
- Sveriges finansminister
- Finansutskottet
- Finansdepartementet
- Sveriges riksbank
- Konjunkturinstitutet
- Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
- Finanspolitiska rådet
- Sveriges ekonomi
- Sveriges arbetsmarknadspolitik
- en:Sweden#Public policy
Referenser
- ^ finansdepartementet i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 13 november 2010. [inloggning kan krävas]
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525134650/http://www.nek.lu.se/nekkfr/K%C3%A4llor.html. Läst 7 februari 2011.
- ^ [a b c] Sverenius, Torsten, m. fl.. Vad hände med Sveriges ekonomi efter 1970?. Sveriges regering. sid. 112. http://www.sweden.gov.se/content/1/c4/12/06/a69239d4.pdf