Wilhelm Harteveld

Wilhelm Harteveld
Född	5 april 1859[1] Stockholm[1]
Död	1 oktober 1927[1] (68 år) Stockholm[1]
Begravd	Skogskyrkogården
Medborgare i	Sverige och Kejsardömet Ryssland
Sysselsättning	Arkitekt, kompositör[2], dirigent
Noterbara verk	Marcia Carolus Rex
Redigera Wikidata

Julius Napoleon Wilhelm Harteveld, född 5 april 1859 i Stockholm, död 1 oktober 1927 i Stockholm, var en svensk kompositör och etnograf. Han var son till litografen Salomon Harteveld, född i Amsterdam, och Johanna Gustafva Vidgar. Familjen bodde på Köpmangatan i Gamla stan. Uppgifter om hans musikaliska utbildning saknas, med undantag för en dokumenterad vårtermin 1873 i den förberedande klassen på Kungl. Musikkonservatoriet i Stockholm (i ämnet harmoni). Hans studier vid det berömda konservatoriet i Leipzig, nämnda i en del uppslagsverk, har dock inte kunnat beläggas: han var aldrig inskriven vid konservatoriet, men kanske gick han där som ”frilyssnare” och i sådana fall borde detta ha skett i mitten av 1870-talet.

Mellan 1877 och 1918 var Harteveld verksam i Ryssland (Charkiv, Kiev, Moskva) där han 1895 fick operan Den triumferande kärlekens sång (Kärlekens triumfsång, Pesn' torzhestvujusjej lubvi; efter Ivan Turgenjevs novell "En dröm" från 1877) uppförd i Charkiv. På sommaren 1908 företog han en lång etnografisk resa till Sibirien. Vägen gick via ett tiotal fängelser i Tobolsk, Nertjinsk, Akatujsk och andra städer där Harteveld kom att uppteckna över hundra sånger efter fångar, lösdrivare och den sibiriska ursprungsbefolkningen. Till en början presenterade han sin samling vid diverse fora i Moskva och runt om i landet parallellt med föreläsningar om sibirisk folklore. Sångerna publicerades i hans arrangemang, huvudsakligen för röster med piano, och spelades sedan in på grammofon. Av samma material, fast nu med orkester, satte han ihop Rymlingen: lösdrivarnas sånger som musikaliskt rollspel för framföranden på friluftsteatern Eremitaget i Moskva. Under 1912 utförde Wilhelm Harteveld ett arbete i samband med firandet av 100-årsdagen av slaget vid Borodino, då den ryska armén hade hållit stånd mot den napoleonska armén. Han förberedde programmet ”År 1812 i sånger” innehållande arrangemang av franska och ryska sånger från Napoleons krig mot Ryssland för symfoni- och blåsorkester med solister och kör.

Efter ryska revolutionen återvände Harteveld till Sverige. Väl hemma gav han ut marschen "Marcia Carolus Rex" ("Karl XII:s marsch"), som blev mycket populär i Sverige i samband med Gösta Ekman-filmen Karl XII. Harteveld uppgav sig ha hittat noterna i Poltavas stadsarkiv men dess verkliga titel är "Moskovitiska lantvärnets marsch" och den är troligen Hartevelds arrangemang av en hittills inte identifierad marsch.

Harteveld skrev också artiklar om Ryssland i Dagens Nyheter, bland annat om Rasputins sibiriska orgier och om tsarens abdikering. Sanningshalten i dessa artiklar är dock tvivelaktig.

Harteveld var gift med Anna Peder (av rysk-estnisk påbrå) och paret hade en dotter Magda (gift Lagerman-Gren), som blev författare och översättare. Han hade ytterligare tre barn från tidigare förhållanden i Ryssland, varav en av sönerna, Georgij Harteveld, blev konsertpianist och gästspelade i Sverige på 1930-talet; han komponerade även romanser och pianostycken.

Wilhelm Harteveld är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.^[3]

• Wilhelm Harteveld på Svensk Filmdatabas
• Marcus Boldemann (12 november 2007). ”Opera från 1800-talet hittad på vind i Stockholm”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/musik/opera-fran-1800-talet-hittad-pa-vind-i-stockholm. Läst 5 november 2012. 
• ”Wilhelm Harteveld”. www.tchaikovsky-research.net. http://en.tchaikovsky-research.net/pages/Wilhelm_Harteveld. 

• Demina, Marina 2009: Glimtar ur Wilhelm Hartevelds liv återspeglade i hans arkiv i Statens musikbibliotek | Dokumenterat nr 41. Bulletin från Statens musikbibliotek.
• Дёмина, Марина 2010: Ipse dixit или Возвращенные трофеи |РАМ им. Гнесиных. Музыкальная наука на постосоветском пространстве. Международная интернет конференция
• Hultén, Lars 1976: ”Harteveld, Wilhelm”, i: Sohlmans musiklexikon, vol. 3, Stockholm: Sohlmans, s. 351.
• Hultén, Lars 1971: ”Marcia Carolus Rex”, i: Musikant, nr 1.
• Jampolskij, Michail: ”Garteveld”, i: Muzykalnaja enciklopedija, vol. 1, Moskva: Sovetskaja enciklopedija och Sovetskij kompositor, 1973
• Nordberger, Carl: Intermezzo: Närbilder av stjärnor från scen och estrad, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1936
• Zelov, Nikolaj: ”Kandalnyj marsch”, i: Sovetskaja muzyka, nr 11 1966, s. 53−56
• Stolt, Lars C.: Förbimarsch i parad: marschmusik som livgivare, traditionsbärare och njutningsmedel, Visby: Nomen: 2010, s. 391−392
• Wilhelm Hartevelds biografi i Levande musikarv

Wilhelm Hartevelds arkiv i Musik- och teaterbiblioteket