Småhök
| Småhök Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Tachyspiza |
| Art | Småhök T. nanus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tachyspiza nanus | |
| Auktor | (Blasius, 1897) |
| Synonymer | |
| |
Småhök[2] (Tachyspiza nanus) är en hökfågel i familjen hökar som förekommer på indonesiska ön Sulawesi.[3]
Utseende
Småhöken är en kompakt och som namnet avslöjar liten hök, med en kroppslängd på 23–28 cm. Fjäderdräkten är förvillande lik rosabröstad hök, med mörkgrå ovansida och persikofärgat bröst som snabbt går över i rent vit buk.[1]
Utbredning och systematik
Fågelns utbredningsområde är bergsskogar på Sulawesi.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktskap
Arten placerades tidigare i släktet Accipiter. Genetiska studier visar dock att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis.[4][5][6][7][8][9] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Tachyspiza.[10][3]
Status och hot
Arten är dåligt känd och svår att artbestämma. Man tror ändå att frånvaro av fynd tyder på att den är ovanlig. Besståndsutvecklingen uppfattas vara stabil. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2022 Accipiter nanus . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 1 februari 2022.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b c] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
- ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
- ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
- ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
- ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
- ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
Externa länkar
Wikispecies har information om Tachyspiza nanus.Artförteckning- Läten på xeno-canto.org
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
|
