Södermanlands runinskrifter 159

Södermanlands runinskrifter 159
Runristning
Land Sverige
Landskap Södermanland
Län Södermanland
Kommun Nyköping
Socken Runtuna
Plats Österberga
Koordinater 58°52′03″N 17°02′28″Ö / 58.86753°N 17.04112°Ö / 58.86753; 17.04112
Tillkomsttid V
Signum Sö 159
Runristare Gunnlev 1 (S) (och Rörik (S) och Gudmund (S) enligt äldre läsning)
Stil Pr1?[1]
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas.

Sö 159 är en vikingatida runsten av granit i Österberga, Runtuna socken och Nyköpings kommun.[2] [3]

Inskriften

Translitterering av runraden:

: ikialtr : ak : aluiʀ : raisþu : stain : þansi : at : þurbiurn : faþur : sin : han uaistr hafʀ/(a)fʀ uf/(u)f uaʀit leki ¶ rorikʀ · kumytr biu · kunlaifʀ hiuk ru-aʀ[2]

Normalisering till runsvenska:

Ingialdr ok Alveʀ/Ølveʀ ræisþu stæin þannsi at Þorbiorn, faður sinn. Hann vestr hafʀ of vaʀit længi. Hrøʀikʀ(?), Guðmundr(?), biu. Gunnlæifʀ hiogg ru[n]aʀ.[2]

Översättning till nusvenska:

Ingjald och Alver reste denna sten efter Torbjörn, sin fader. Han har länge varit Västerut. Rörik, Gudmund, Boe, Gunnlev höggo runorna.[4]

Inskriften utom slingan är särskilt i början (nedifrån uppåt) mycket otydlig.[5] Stavlösa runorna är starkt sammanträngda, så att ordningsföljden är i osäker. Ristaren kanske använde dem av utrymmesskäl, p.g.a. de tar bara en tredjedel av platsen i jämförelse med vanliga runor. Denna del av inskriften är skriven på vers. Det versmått som användes är fornyrðislag, vilken har parvis allittererande rader. Den runsvenska texten blir med allitterationerna i fetstil:

Hann vestr hafʀ
of vaʀit længi.[4]

Liknande sats finns på även på Sö 106 och Sö 173.[4]

Källor

  1. ^ Källström, Magnus (2007). Mästare och minnesmärken: Studier kring vikingatida runristare och skriftmiljöer i Norden. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-6864. Läst 18 januari 2019. 
  2. ^ [a b c] Samnordisk runtextdatabas, Sö 159 $, 2014
  3. ^ Fornminnesregistret: Runtuna 18:1
  4. ^ [a b c] Elias Wessén, Erik Brate, red (1924-1936). Sveriges runinskrifter. Bd 3, Södermanlands runinskrifter. Stockholm: KVHAA. https://www.raa.se/runinskrifter/sri_sodermanland_b03_h04_text_4.pdf 
  5. ^ Elias Wessén, Erik Brate, red (1924-1936). Sveriges runinskrifter. Bd 3, Södermanlands runinskrifter. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_sodermanland_b03_h01_text_2.pdf. Läst 18 januari 2019 

Externa länkar

  • Källström, Magnus (2005-06-06). ”Gamla och nya vägar till Sveriges runinskrifter. En kritisk översikt av källpublikationerna för svenska runtexter”. Historisk Tidskrift 125 (2): sid. 2–10. http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2005-2/2005-2_300-308.htm. Läst 18 januari 2019. 
  • Marco., Bianchi, (2010). Runor som resurs : vikingatida skriftkultur i Uppland och Södermanland. Intitutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. ISBN 9789150621266. OCLC 650204798. https://www.worldcat.org/oclc/650204798. Läst 18 januari 2019 
  • Kulturbilder (10 juni 2015). ”Runstenar Södermanland – Sö 159”. Kulturbilder. https://kulturbilder.wordpress.com/2015/06/10/runstenar-sodermanland-so-159/. Läst 18 januari 2019.