Rostryggig sparv

Systematik
Rostryggig sparv Status i världen: Livskraftig (lc)^[1]

Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar Passerellidae
Släkte	Aimophila
Art	Rostryggig sparv A. rufescens
Vetenskapligt namn
§ Aimophila rufescens
Auktor	(Swainson, 1827)
Utbredning

Rostryggig sparv^[2] (Aimophila rufescens) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.^[3] Den förekommer i Centralamerika, från Mexiko till Costa Rica.

Utseende

Rostryggig sparv är en stor (20 cm) och kraftig sparv, liksom övriga i sitt släkte med rostfärgad hjässa och lång, avrundad stjärt. Karakteristiskt är stor näbb med svart övre del och blågrå nedre, kraftiga ansiktsteckningar med bland annat ett tydligt svart mustaschsstreck samt rostfärgade vingar och stjärt.^[4]

Utbredning och systematik

Rostryggig sparv delas in i sju underarter med följande utbredning:^[3]

Aimophila rufescens antonensis – arida nordvästra Mexiko (Sierra de San Antonio i norra och centrala Sonora)
Aimophila rufescens mcleodii – nordvästra Mexiko (östra Sonora och västra Chihuahua till norra Sinaloa, västra Durango)
Aimophila rufescens rufescens – västra Mexiko (södra Sinaloa till Colima, Oaxaca, södra Puebla och sydvästra Chiapas)
Aimophila rufescens pyrgitoides – östra Mexiko (södra Tamaulipas) till Guatemala, Honduras och El Salvador
Aimophila rufescens pectoralis – södra Mexiko (Chiapas) till bergstrakter i västra Guatemala och El Salvador
Aimophila rufescens discolor – södra Belize till nordöstra Guatemala, norra Honduras och nordöstra Nicaragua
Aimophila rufescens hypaethra – Stillahavssluttningen i nordvästra Costa Rica (Cordillera de Guanacaste)

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[5]^[6]^[7]^[8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[8]

Levnadssätt

Rostryggig sparv hittas i olika miljöer som buskiga kanter kring jordbruksmark, skogslandskap med ek och tall, fuktiga städsegröna bergsskogar och savann, från havsnivå upp till 2700 meters höjd. Den håller sig vanligen dold i vegetationen, på eller nära marken, men sjunger från en mer synlig, upphöjd plats i buskar och träd.^[4]

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).^[1]

Noter

^ [a b] Birdlife International 2012 Aimophila rufescens Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b] Ramos-Ordoñez, M. F., C. I. Rodríguez-Flores, C. A. Soberanes-González, M. d. C. Arizmendi, R. A. Behrstock, and T. S. Schulenberg (2020). Rusty Sparrow (Aimophila rufescens), version 1.0. In Birds of the World (T. S. Schulenberg, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.russpa1.01
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.