Johan Laidoner
Johan Laidoner | |
Född | 12 februari 1884[1] Viiratsi[2], Estland |
---|---|
Död | 13 mars 1953[3][4][5] (69 år) Vladimirs centralfängelse |
Begravd | Prins Vladimir Kirkegård |
Medborgare i | Estland |
Utbildad vid | Generalstabsakademin |
Sysselsättning | Officer, politiker |
Befattning | |
Ledamot av Riigikogu | |
Politiskt parti | |
Põllumeeste Kogud | |
Maka | Maria Laidoner |
Utmärkelser | |
Björndödarorden (1923) Tre Stjärnors orden, första klass (1932) Särskilt band av Vita stjärnans orden (1936)[6] Vita örnens orden (1938) Frihetskorset (Estland) Kungliga Svärdsorden Storkors av Polonia Restituta Silverkors av Virtuti Militari Estniska Röda korsets orden Sankt Stanislausorden, andra klassen med svärd Vytautasorden Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden Sankt Annas orden, andra klass med svärd Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen med svärd och band Guldsabel "för tapperhet" Sankt Annas orden, tredje klass Sankt Annas orden, andra klass Finlands Vita Ros’ orden Sankt Annas orden, fjärde klass Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Sankt Stanislausorden, andra klassen Sankt Stanislausorden, tredje klass Kommendör av Hederslegionen | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Johan Laidoner, född 12 februari 1884 i Viiratsi, död 13 mars 1953 i Vladimir, var en rysk och estnisk militär.
Biografi
Johan Laidoner blev officer i tsarryska armén 1905, deltog med utmärkelse i första världskriget och trädde då Estland förklarades självständigt samma år in vid estniska armén som överste. Han blev chef för Estlands infanteridivision som deltog i tyska nordkårens operationer på våren 1918 mot bolsjevikerna under estniska frihetskriget. Samma år blev han chef för estländska armén, och rensade efter tyskarnas avtåg landet på nytt från bolsjeviker, och ledde på sommaren operationerna mot Rüdiger von der Goltz i Lettland och besegrade denne i slaget vid Wenden-Lemal den 21–23 juli 1918. 1919 befordrades han till generalmajor. Då arméchefsbefattningen i mars 1920 indrogs, avgick Laidoner ur tjänst men tillerkändes av parlamentet en nationalbelöning av en jordegendom och 1 miljon mark.
För att hindra politiskt inflytande för den högerextrema Vapsrörelsen stödde han riksäldsten Konstantin Päts statskupp i mars år 1934, som tillät Päts att styra Estland med dekret. Laidoner utsågs till överbefälhavare. Tillsammans med Päts arresterades han efter Sovjetunionens fullständiga ockupation av Estland i juli år 1940. Laidoner dog i fångenskap i Vladimir i Sovjetunionen.
Han utsågs till kommendör med stora korset av svenska Svärdsorden 1936.
Källor
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 757-58
Noter
- ^ Encyclopædia Britannica.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, läst: 15 juni 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Лайдонер Йохан”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Johan Laidoner, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Johan Laidoner, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.virumaa.ee .[källa från Wikidata]
Externa länkar
- Laidoner, Johan i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
|