Clive Davis
| Clive Davis | |
 Clive Davis under en tillställning i Washington, D.C., den 2 december 2023. | |
| Född | Clive Jay Davis 4 april 1932 (92 år) Brooklyn, New York, USA |
|---|---|
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Harvard Law School New York University College of Arts and Science Erasmus Hall High School |
| Sysselsättning | Skivproducent, skivchef |
| Maka | Helen Cohen (1956–1965) Janet Adelberg (1965–1985) |
| Barn | 4, inklusive Doug Davis |
| Föräldrar | Herman Davis Florence Davis |
| Utmärkelser | |
| Stjärna på Hollywood Walk of Fame (1997)[1] Grammy Award för årets album (1999)[2] Grammy Award för bästa rockalbum (1999)[3] Grammy Trustees Award (1999) Rock and Roll Hall of Fame (2000)[4] Grammy Award för bästa popalbum (2005)[5] Grammy Award för bästa R&B-album (2008)[6] | |
| Webbplats | clivedavis.com |
| Redigera Wikidata | |
Clive Jay Davis, född 4 april 1932 i Brooklyn i New York, är en amerikansk skivproducent, A&R-chef, skivchef och advokat. Han har vunnit totalt fem stycken Grammy Awards och har blivit invald i Rock and Roll Hall of Fame (icke-artist), vilket han blev under år 2000.[7] Han har varit gift två gånger och har totalt fyra barn (två från vardera äktenskap), däribland musikchefen Doug Davis (född 1974).[8]
Clive Davis var mellan åren 1967 och 1973 chef för skivbolaget Columbia Records. Han blev sedan grundare och chef för det andra skivbolaget Arista Records mellan åren 1974 och 2000, för att sedan vara grundare till det tredje skivbolaget J Records. Han var därefter bland annat ordförande och VD för det numera upplösta RCA Music Group (som inkluderade RCA Records, J Records och Arista Records), vilket han var mellan åren 2002 och 2008.
Clive Davis har fått kreditering för att ha tagit in den då unge skivartisten Tony Orlando till skivbolaget Columbia, under år 1967. Han har därefter signat många andra framgångsrika artister, såsom Sly and the Family Stone, Janis Joplin, Laura Nyro, Santana, Bruce Springsteen, Chicago, Billy Joel, Donovan, Bay City Rollers, Blood, Sweat & Tears, Loggins and Messina, Ace of Base, Aerosmith, Olivia, Pink Floyd och Westlife. Han har utöver detta även fått en hel del kreditering för att ha tagit de bägge artisterna Whitney Houston och Barry Manilow till en framträdande plats i rampljuset.
Clive Davis är i nuläget (september 2024) kreativ chef för musikföretaget Sony Music Entertainment, vilket han har varit sedan år 2008.[9]
Referenser
- ^ läs online, walkoffame.com , läst: 15 oktober 2022.[källa från Wikidata]
- ^ ALBUM OF THE YEAR (på engelska), läs online, läst: 13 oktober 2022.[källa från Wikidata]
- ^ BEST ROCK ALBUM (på engelska), läs online, läst: 13 oktober 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Rock and Roll Hall of Fame-ID: clive-davis, läst: 13 oktober 2022.[källa från Wikidata]
- ^ BEST POP VOCAL ALBUM (på engelska), läs online, läst: 13 oktober 2022.[källa från Wikidata]
- ^ BEST R&B ALBUM (på engelska), läs online, läst: 14 oktober 2022.[källa från Wikidata]
- ^ ”Clive Davis – Rock & Roll Hall of Fame” (på amerikansk engelska). www.rockhall.com. https://rockhall.com/inductees/clive-davis/. Läst 4 september 2024.
- ^ Melinda Newman (29 augusti 2019). ”Harry Belafonte, Rosanne Cash, Karrin Allyson Celebrate 'Centennial Tribute to Women's Suffrage': Exclusive” (på amerikansk engelska). Billboard. https://www.billboard.com/music/music-news/centennial-shoulder-to-shoulder-tribute-8528703/. Läst 4 september 2024.
- ^ Peter Lauria (10 oktober 2008). ”Sony Music Turns to Davis for Hit$” (på amerikansk engelska). New York Post. https://nypost.com/2008/10/10/sony-music-turns-to-davis-for-hit/. Läst 4 september 2024.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Clive Davis.- Officiell webbplats
- Clive Davis på Internet Movie Database (engelska)
