Chaparralsparv
| Chaparralsparv Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Amerikanska sparvar Passerellidae |
| Släkte | Spizella |
| Art | Chaparralsparv S. atrogularis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Spizella atrogularis | |
| Auktor | (Cabanis, 1851) |
| Utbredning | |
 | |
Chaparralsparv[2] (Spizella atrogularis) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i sydvästra USA och Mexiko.
Kännetecken
Utseende
Chaparralsparven är en förhållandevis liten (14–15 cm) och slank amerikansk sparv med lång stjärt och liten näbb. Den är enhetligt grå på huvud och undersida, ryggen är streckat brun och näbben är rosafärgad. Arten är den enda i släktet som har tydliga skillnader mellan könenl, där hane i häckningsdräkt har svart ansikte, vilket honan saknar.[4]
Läten
Sången består av en serie höga och vassa toner som accelererar till en drill. Lätet är ett ljust och svagt "stip".[4]
Utbredning och systematik
Chaparralsparv delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]
- Spizella atrogularis evura – förekommer i sydöstra Kalifornien till norra Nevada, sydvästra Utah, Arizona, västra Texas och norra Sonora
- Spizella atrogularis caurina – förekommer i kustnära centrala Kalifornien (Contra Costa till San Benito län)
- Spizella atrogularis cana – förekommer i inre kustnära bergen i Kalifornien (Monterey County) till norra Baja
- Spizella atrogularis atrogularis – förekommer på centralplatån i Mexiko (Durango till västra Nuevo Leon och södra Oaxaca)
Familjetillhörighet
Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[5][6][7][8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[8]
Levnadssätt
Chaparralsparv hittas i just chaparral och liknande torra sluttningar med buskig vegetation. Födan är dåligt känd. Vintertid tros den bestå av frön, sommartid insektslarver. Fågeln häckar från mitten av april till början av juli.[9]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde men tros minska i antal, mellan 1970 och 2014 med 62%.[10] Den anses dock inte minska tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 1,1 miljoner häckande individer.[11]
Namn
Chaparral är en sorts buskväxtlighet, framför allt på halvön Baja California och i Kalifornien.
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2020 Spizella atrogularis (på engelska). Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 415. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
- ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
- ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
- ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
- ^ Rising, J. (2020). Black-chinned Sparrow (Spizella atrogularis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61935 20 mars 2020).
- ^ Sauer, J. R., D. K. Niven, J. E. Hines, D. J. Ziolkowski Jr., K. L. Pardieck, J. E. Fallon, and W. A. Link (2017). The North American Breeding Bird Survey, Results and Analysis 1966–2015. Version 2.07.2017. USGS Patuxent Wildlife Research Center, Laurel, MD, USA.
- ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019 Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..
Externa länkar
Wikispecies har information om Spizella atrogularis.Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör chaparralsparv.Bilder & media- Läten på xeno-canto.org
|
